Tiden flyger, för drygt sex år sen fick jag reda på att jag väntade barn.
Jag var i Indien, doktorerna gav mig allt möjligt mot det vi alla först trodde var maginfluensa.
En månad gick och maginfluensan gav sig inte, att det kunde vara en bebis kändes lika omöjligt som möjligt.
Ett förvirringstillstånd, ångestladdat. Jag kommer aldrig glömma hur jag kände då.
Månaderna gick,magen växte i kapp med min ångest.
Förlossningsdagen kom, en av de värsta dagarna i mitt liv, även en av de bästa. HON kom till världen, en perfekt lite människa med 10 fingrar och 10 tår, så liten och oskuldsfull. Hur skulle jag någonsin lyckas att ta hand om denna fantastiska varelse?!? Förlossnings depresission, en sjukdom.
Kilona försvann, 5 kg, 10 kg, 15, kg, 20 kg, 25 kg. Undervikt. Inte kapabel till att tänka klart, påtaglig trötthet, kunde inte andas, höll på att drunkna.
Jag mår bra nu, präglad! Först och främst tack vare GUD ,HAN och HON, men även min familj och vänner som valde att inte vända ryggen till. TACK!
... förlossnings depressioner borde inte få finnas.
Du är så duktig, lina! En underbar vän:)
SvaraRaderaSå härligt att se eran fina familj!!!Gud är god! Förstår att du måste varit jättejobbigt! Tacka vet jag underbara familjer som ställer upp och en Gud som aldrig lämnar! Kram
SvaraRaderaJag minns när du berättade att du var gravid och även när hon sen kom till världen. Du var sjuk men ändå så vacker!!! kram
SvaraRaderaStarkt skrivet! Så gott att du mår bra nu.
SvaraRadera