För 8 år sen.

För 8 år sen fick Julia denna pyjamasen av sin mormor, nu kan lillasyster ha den. Känns så roligt när hon kan ärva från systrarna. Hon har blivit lugnare nu, ligger långa stunder på golvet och kikar på sina syskon, skrattet är aldrig långt borta. Sover gott om nätterna gör hon också, lillstrumpan, vid sju snåret säger vi godnatt och lagom till uppstigning dagen efter, slår hon upp sina bruna.

Idag har W varit i Finland hela dagen, han har börjat resa mycket. Roligt och omväxlande för honom. Ett stort plus i kanten är att han köper med sig massa fina presenter till oss här hemma. Vi andra har uträttat diverse ärenden och avslutade med att åka till ridskolan med flickorna. Det blir verkligen kvalitetstid och avslappning för både mig och flickorna, då det inte blir en massa måsten, utan vi gör det för att vi tycker det är kul.

Imorn är det fredag och helg igen (!?!) De kommer oftare nu känns det som, veckorna går så vansinningt fort. Varje morgon vaknar jag och undrar vad det är för dag. Jag tycker ändå att vi gjort bra ifrån oss hitills denna terminen, med alla läxor, aktiviteter och tider. Vi har inte missat en enda en. Förutom Charlies tandläkartid, men det känns som att det är lika bra. För jag vet att han kommer bita tandläkaren... Vi skjuter på det några veckor till. För tandläkarens eget bästa.

Som en ballong

Musten gick ur mig i fredags, den pyste ur liksom en oknuten ballong pyser ut luft.
Den här veckan har varit helt hysterisk. Jag är inte direkt van att handskas med myndigheter och stora besked. Det var 2,5 år sen sist och var inte alls lika nervöst. Det gick bra denna gången, oftast oroar man sig i onödan, men musten är fortfarande ur mig.

Det har varit en riktig slappar helg och jag har mest legat på sofflocket. Hoppas hinna återfå den innan imorgon. Då tar vi oss an en ny skolvecka.

Nu ska jag sy mössor för glatta livet. De har en tendens att försvinna så här på höstkanten. Vilken tur att jag lärt mig bemästra trikåtyget som jag så många gånger suckat åt.

Lilla A

Agnes tappade sin tredje tand häromdagen. Jag tyckte jag skötte mitt jobb ganska smidigt som tandfé, missade en liten detalj. Jag glömde tanden. Det var stora krokodiltårar och "Varför" "Hur kunde hon glömma". Idag innan vi for iväg på diverse aktiviteter, hade lillstumpan lämnat fönstret öppet så tandfén kunde komma in. Vilken tur att tanden var borta när vi kom hem och en extra peng låg i glaset. Lycka!

Stunder som denna...

Såna här ögonblick får mitt hjärta att slå volter, jag är så lycklig och tacksam att jag har dessa fina juveler. Något man kanske vissa dagar tar förgivet. Även om det är mycket jobb bebisgråt och syskonkiv så är det mycket skratt och kärlek. Det är så värt det!

Vardagen börjar komma igång ordentligt. Vi har ingen riktig rutin på Olivia än, hon är ofta ledsen och är absolut inte nöjd själv. Hon sitter oftast i sjalen och golvtränas emellanåt.

Veckan som kommer får vi bland annat besök av fönstermästare (det hände en liten olycka med ett fönster häromveckan) och mäklaren. Vi håller tummarna att vi får en kanon värdering så vi kan fortsätta bygga på övervåningen nu till hösten, vi börjar bli lite trångbodda. Det ska bli spännnande att göra det helt själva. Lärorikt framförallt.

Alla stora bitar inför värderingen är klara, nu väntar vi ivrigt på att gräsmattan ska växa upp ordentligt, vi har börjat se små strån. Bild kommer när man ser gräset lite tydligare.