Dan före dopparedagen

           

Jag har försökt skriva inlägg flera dagar i sträck. Jag påbörjar alltid inläggen men glömmer att slutföra dem. Målet är att bli bättre, det är så roligt att gå tillbaka och minnas tillbaka. 

Häromdagen åkte vi till badhuset med våra bästa vänner. Det var den mysigaste dagen på länge. Alla hade så roligt hela tiden, till och med lillan. 

Igår firade vi lilljul med barnens faster och farbror. Riktigt mysigt. Roligt att träffa dem, vi ses inte allt för ofta. Idag blir det julvaka med grannarna. Nu är julracet igång. 

Jag tror inte det blir många lediga stunder över att skriva just denna veckan.

Vi ses på andra sidan! God Jul på er!  

Jag har inte hunnit vänta.

             

Tänk att det är tredje advent imorgon. Hur fort har inte denna hösten gått?!? Vi har knappt hunnit tända adventsstaken här hemma. Nog för att den varit händelserik, men just nu känns det som att jag knappt hann blinka. 

Häromdagen åkte jag i ilfart in till sjukhuset med lilla O. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det var första gången jag ringde 112 och förhoppningsvis sista. Tomma Ikea hyllor stod i hallen och skulle ut i garaget, de stod precis under trappen. Barnen hade kompisar och jag var väldigt trött efter en lång och intensiv dag. Jag tänkte inte helt rationellt när jag la henne där på mage i hallen. Tänkte mest på att hon skulle vara glad när hon fick kika på alla barnen som lekte fröken vid svarta tavlan. Jag hörde hur det stormade ute och skulle bara springa ut och ta in på snöbrädorna som höll på att försvinna i stormen. När jag kommer in hör jag gallskrik och ser lillan under hyllan, kastar iväg hyllan, har nog aldrig varit så stark. Hon blödde ur munnen och var helt otröstlig, vilket inte var konstigt. En stackars kompis hade vält den, inte alls med flit såklart. Hon hamnade i "fickan" mellan det fasta hyllplanet och botten. Ett litet jack och lite blå på tungan var de enda sviterna hon fick av olyckan. Hon hade änglavakt! 

Efter en sådan händelse blir man så tacksam! Tacksam för det man har! Carpe Diem låter så klytchigt, men det är så sant! 

Nu är det 10 dagar kvar till Jul 18 dagar till ett helt nytt år. Nu kämpar vi på de sista dagarna och inleder det nya året med seger. 

För 5 månader sen

           

Jag har precis gått igenom gamla bilder. Hittade den här, ett par dagar senare föddes Olivia. Det är lika häftigt varje gång. Alla graviditeter har varit så olika varandra. Mådde så bra här och var pigg, vilket jag var i princip hela graviditeten. Inga krämpor på slutet, hade lätt kunnat vara gravid sommaren ut... 

Människor som lämnar fotspår

           

Igår var det begravning för min fina morbror, dagen jag hade fasat över. Jag ville inte inse att det som skett var verklighet. 

Gudstjänsten var så ljus, trots sorg och tårar kunde man emellan varven le och skratta. En konstig, men helt naturlig känsla. Jag är tacksam för det vi fått och det vi minns av honom. Återigen har vi blivit påminda att livet går i ultrarapid, att livet är värdefullt och skört, att när vi fullbordat vårt kommer vi få vår segerkrans. 

Glöm aldrig!

Skriver detta för att komma ihåg själv. För att jag aldrig ska glömma... 

Glöm aldrig att säga att du älskar nån.

Bråka inte om små skitsaker.

Låt inte solen gå ner över din vrede. För du vet inte om det finns något imorgon. 

Igår somnade någon vi håller väldigt kär in. Han var som en extra pappa och en riktig förebild. 

Hans mål nu på slutet var att få åka till Israel, till Jerusalem. Som min mamma så fint skrev till mig "nu får han se det verkliga Jerusalem i all sin prakt". 

Just nu känns det som en otäck dröm, långt långt borta. Det har inte gått in än. Vet inte om jag vill att det gör det heller...

När orden inte räcker till...

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

When the tears come streaming down your face
'Cause you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I

Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

"Fix you" Coldplay

Att vara mamma

En mamma ska städa, damma, diska, tvätta, däremellan ska hon vara rörmockare, konfliktlösare, ekonom och elektriker och hundra saker till. En mamma ska kunna många saker, en mamma ska vara outtröttlig. Energin har gått på sparlåga länge. Kroppen bröt ihop. Skönt! Skönt att kroppen själv säger ifrån, att man bara är människa.

Att vara mamma är också så fantastiskt, mer än jag någonsin kunnat föreställa mig. Att vara älskad så gränslöst av fem små underbara barn, för den man är, mamma. Ovärdeligt.

Helgen

Det är inte alltid man får tid till att skriva, oftast är det annat som känns viktigare så här på kvällen.

Men jag tycker det är roligt att skriva lite då och då, mest bara för att komma ihåg.

Helgen har varit händelserik, vi har haft barnens kusin på besök, därefter fick de stora åka på en miniweekend med mormor och morfar. Jag och W passade på att göra sånt som är lite otympligt med många barn. Kändes nästan som om vi var på tuman hand, vi bowlade, åkte på mässa och annat skoj. För mig är det ren lyx, även om man saknar dem varje sekund.

En fin helg har vi haft, nu har vi laddat batterierna för en ny vecka!

För 8 år sen.

För 8 år sen fick Julia denna pyjamasen av sin mormor, nu kan lillasyster ha den. Känns så roligt när hon kan ärva från systrarna. Hon har blivit lugnare nu, ligger långa stunder på golvet och kikar på sina syskon, skrattet är aldrig långt borta. Sover gott om nätterna gör hon också, lillstrumpan, vid sju snåret säger vi godnatt och lagom till uppstigning dagen efter, slår hon upp sina bruna.

Idag har W varit i Finland hela dagen, han har börjat resa mycket. Roligt och omväxlande för honom. Ett stort plus i kanten är att han köper med sig massa fina presenter till oss här hemma. Vi andra har uträttat diverse ärenden och avslutade med att åka till ridskolan med flickorna. Det blir verkligen kvalitetstid och avslappning för både mig och flickorna, då det inte blir en massa måsten, utan vi gör det för att vi tycker det är kul.

Imorn är det fredag och helg igen (!?!) De kommer oftare nu känns det som, veckorna går så vansinningt fort. Varje morgon vaknar jag och undrar vad det är för dag. Jag tycker ändå att vi gjort bra ifrån oss hitills denna terminen, med alla läxor, aktiviteter och tider. Vi har inte missat en enda en. Förutom Charlies tandläkartid, men det känns som att det är lika bra. För jag vet att han kommer bita tandläkaren... Vi skjuter på det några veckor till. För tandläkarens eget bästa.

Som en ballong

Musten gick ur mig i fredags, den pyste ur liksom en oknuten ballong pyser ut luft.
Den här veckan har varit helt hysterisk. Jag är inte direkt van att handskas med myndigheter och stora besked. Det var 2,5 år sen sist och var inte alls lika nervöst. Det gick bra denna gången, oftast oroar man sig i onödan, men musten är fortfarande ur mig.

Det har varit en riktig slappar helg och jag har mest legat på sofflocket. Hoppas hinna återfå den innan imorgon. Då tar vi oss an en ny skolvecka.

Nu ska jag sy mössor för glatta livet. De har en tendens att försvinna så här på höstkanten. Vilken tur att jag lärt mig bemästra trikåtyget som jag så många gånger suckat åt.

Lilla A

Agnes tappade sin tredje tand häromdagen. Jag tyckte jag skötte mitt jobb ganska smidigt som tandfé, missade en liten detalj. Jag glömde tanden. Det var stora krokodiltårar och "Varför" "Hur kunde hon glömma". Idag innan vi for iväg på diverse aktiviteter, hade lillstumpan lämnat fönstret öppet så tandfén kunde komma in. Vilken tur att tanden var borta när vi kom hem och en extra peng låg i glaset. Lycka!

Stunder som denna...

Såna här ögonblick får mitt hjärta att slå volter, jag är så lycklig och tacksam att jag har dessa fina juveler. Något man kanske vissa dagar tar förgivet. Även om det är mycket jobb bebisgråt och syskonkiv så är det mycket skratt och kärlek. Det är så värt det!

Vardagen börjar komma igång ordentligt. Vi har ingen riktig rutin på Olivia än, hon är ofta ledsen och är absolut inte nöjd själv. Hon sitter oftast i sjalen och golvtränas emellanåt.

Veckan som kommer får vi bland annat besök av fönstermästare (det hände en liten olycka med ett fönster häromveckan) och mäklaren. Vi håller tummarna att vi får en kanon värdering så vi kan fortsätta bygga på övervåningen nu till hösten, vi börjar bli lite trångbodda. Det ska bli spännnande att göra det helt själva. Lärorikt framförallt.

Alla stora bitar inför värderingen är klara, nu väntar vi ivrigt på att gräsmattan ska växa upp ordentligt, vi har börjat se små strån. Bild kommer när man ser gräset lite tydligare.

Skottspole

Livet just nu är rätt intensivt, helt hysteriskt om jag ska vara ärlig.
Jag åker fram och tillbaka till byn som en skottspole för att lämna och hämta barn, det måste se väldigt roligt ut för grannarna när vår bil far fram och tillbaka. Men snart är inskolningarna över och de börjar vanlig tid igen.

Tjejerna stormtrivs, Silas tycker att det är lite tufft. Men vi får se vad som händer, trivs han inte får han vara hemma med mig en termin till. Det är inte hela världen.

Walter ligger sjuk i influensa, men jag tvingade nyss iväg för honom att hämta ett blocket fynd. Jag är en riktig blockettorsk nu förtiden. Det är beroendeframkallande.

Röj

Idag har vi haft arbetsdag här hemma, varenda pinal från vår blivande trädgård måste samlas ihop och eldas upp. Sen att elden inte tog sig är en annan historia. Barnen jobbade på duktigt. Vi har lite kvar, men snart är det klart.

Efter vi arbetsdagen cyklade W och de tre äldsta in till byn. Är imponerad av dem att de orkade trampa på så långt, det är ju ändå 8 km, vi brukar inte cykla så ofta. Nu har de fått mersmak, tror minsann att vi får köpa in en cykelvagn till nästa säsong, så vi alla kan vara ute och cykla tillsammans.

Drama, drama, drama

Jag tar tillbaka det där om att hon var lättsam och att hon bara hänger med på diverse aktiviteter. Hon är väldigt bestämd, det märks nu. Hon vet vad hon vill, och det blir ett väldans liv om det inte sker på hennes sätt. Hon avskyr att gå i affärer och det har slutat med att hon illvrålat varje gång vi varit på Ica. Nu sist fick jag både hjälp att packa och köra ut varorna till bilen. Att åka bil är heller ingen hit. Helst vill hon bara ligga hemma i vagnen och kika på sina syskon. Det är då hon är nöjd, det är då hon äter och sover som hon ska.
Nu har vi lärt oss det, så vi håller oss mestadels hemma, för husfridens skull.

Nästa vecka börjar allvaret, skolorna börjar och Silas börjar förskolan. Stort, oj vad han längtar. Vi har nedräkning varje dag. Det kommer bli tomt här hemma, men ska bli mysigt att bara hänga med de två minsta.
Nästa vecka kommer även 110 ton matjord, efter det kan vi börja så. Äntligen har vi snart gräs, tänk att man kan längta och sakna något så mycket. Då kommer huset se helt annorlunda ut. Då kommer det se nybyggt ut påriktigt.

1 månad

En månad är hon idag, lilla prinsessan. Jag kan inte förstå att tiden gått så fort, vi försöker njuta av varje stund. Hon är väldig lättsam förutom när det är varmt ute, det tycker hon är riktigt jobbigt och bara gråter.

Syskonen älskar henne, det ska bytas blöja och kläs på. De får turas om att välja kläder, helst ska det vara med volanger och spets. Roligt med en egen liten docka. Charlie gillar också lillasyster, det tog två veckor ungefär innan han accepterade henne. Just nu är det mest hårdhänt kärlek som gäller.

Att vara fembarnsmamma är inte så mycket mer än att vara fyrabarnsmamma. Det märks inte så mycket att vi har en liten till, hon liksom bara hänger med. Vi har inte hunnit få in så mycket rutiner utan kör lite hakuna matata såhär på sommaren, gärna långa sovmornar. Ja, det går trots att man har fem små barn.

Jag är så lycklig och trivs verkligen att ha många barn. Jag är rik!

En lillasyster

Den 25 Juni kom hon, lillasyster. 3600 gram tung och 50 cm lång. Helt perfekt!

Vi är så glada och tacksamma för vår nya lilla familjemedlem!

Klart

Det mesta känns klart inför femmans ankomst. Idag är det 12 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Jag som alltid föder 10 dagar innan utsatt datum väntar spänt!

Har haft regelbundna värkar lite nu och då men det verkar inte vilja kicka igång riktigt än. Det är lite lurigt att vara omföderska!

Här och nu

Just nu ska miljarder saker hinnas med. Tomten som skulle varit färdig röjd förra veckan, behöver en sista uppröjning. Det får vi ta i veckan. Snart kommer det hit maskiner och då är det skönt om det är klart.

Kan inte fatta att denna sommaren kommer vi äntligen få en fin gräsmatta. Som vi har längtat. Maken har fått för sig att vi ska bygga trall med.

Målningen måste bli klar, det är något som har hängt över oss ett bra tag, det ska bli skönt att kunna bocka av den. Garaget ska städas, spjälsäng ska målas... ja, ni hör!

Målet är att vi ska vara klara innan bebisen kommer, vi får väl se. Knappt två månader kvar nu...

Weekend

Två helger i rad har vi hängt här, ett drömhus! Denna helgen stannade vi länge. God mat och fantastiskt sällskap. Det var så skönt och lyxigt att åka ifrån alla måsten och bara få rå om varandra, Guld värt!

Barnen fick åka fyrhjuling, själva. Inte Charlie, han fick sitta med Walter eller Josef när de åkte efter de andra små fartdårarna. Det var helt klart helgens höjdpunkt.

När barnen somnat kunde vi sitta i lugn och ro med spel och film.

Jag är så tacksam att vi har så fina vänner och att jag har en underbar familj. Nu orkar vi med den intensiva vardagen några veckor till!

Namn

Det här med namn till bebisar är inte helt lätt. Vi har en liten grej i vår släkt att ingen heter som den andre. Lite svårt nu när vi börjar närma oss ett par hundra om man räknar med både min och Walters sida.

Nu har vi äntligen hittat ett pojknamn och ett flicknamn som faller oss båda i smaken. Håller tummarna nu att de som ska föda barn nu snart väljer helt andra namn.

Har länge tänkt att det är över ett halvår kvar men har precis insett att det är ca 3 månader kvar om den dyker upp lika tidigt som sina syskon. Hjälp!

Vecka 23

Snart vecka 24. Jag hinner inte riktigt med, veckorna flyger fram. Energin börjar komma tillbaka och jag är inne i en helt galen fixar och rensar period.

Håller som bäst på att måla om diverse sängbord, byråar och barnstolar. Effektiv är bara förnamnet. Härlig tid!

Får se om jag lägger upp någon bild på dunderkulan lite längre fram...

Sportlov

Vecka 8 var veckan vi längtat efter länge. Walter skulle äntligen få vara ledig från alla jobb samtidigt, en hel vecka. Lyx!


Vi tog tåget till Stockholm med helt galet mycket packning. Vi hann med lite av varje, museum besök, bio, skridskoåkning och shopping. Så klart blev det massor av lek och bus med Walters små kusiner också.

Vi är så glada över att vi har haft ett så fint lov, men tycker det är skönt att vara hemma igen.

Veckans händelse

Lilleman är en nyfiken liten person ,det är både på gott och ont. Just denna gången resulterade det i ilfart till sjukhuset. Efter ett oroligt dygn konstaterade läkarna att allt var okej.

Lite smått chockade och rätt så utmattade tar vi oss an ett långt härligt sportlov.

En familjemedlem till låns

Vi har inga djur just nu, eller jo ett halvt om man ska räkna noga. Det är en katt och den är inte vår. Den smiter in till oss under dagarna och trivs bra med småttingar som stänger in den i lådor, klär på den kläder och drar den i svansen. Agnes är speciellt lycklig, hon har alltid önskat sig en kisse. Detta är bästa sättet att "äga" ett djur på.

Imorgon ska Walter vara hemma med skatterna, jag ska iväg på planeringsdag. Det blir mysigt för dem!

Long time no see

Sakta men säkert börjar blogglusten komma tillbaka. Det har helt enkelt inte funnits varken tid eller ork. Nu känner jag att vi är på banan igen.

Det känns lite roligt, mest för egen del att kika tillbaka och minnas.

Det som är nytt är att det kommer ett litet syskon lagom till högsommaren. Barnen längtar och frågar ofta när bebisen ska komma ut. Det ska bli så mysigt med en liten igen!



Suddig bild på mini i magen, vi vet inte vad det är för sort. Det känns precis lika spännande även denna gång...